Till nåltovning använder man nålar med hullingar på sidan som gör att den kardade ullen tovar ihopsig  när man stickker i nålen. Man jobbar på en mjuk underlägg, en stor tätt borste eller skummgummi 

Nåltovnings tekniken använder jag bl.a. till änglarna, kranser och tavlor

Våttovning är det traditionella sättet att tova på och som namnet antyder så jobbar man då med blöt ull. I princip går det till så här:

  • Den kardade ullen läggs ut i flera lager ovanpå varandra med fibrerna i olika riktningar. Huvudregeln är att flera tunna lager är bättre än färre och tjocka, just för att få en hög andel korsande fibrer (i motsats till fibrer i samma riktning).
  • Ullen blöts ned och man pressar försiktigt ut luften så att fibrerna får kontakt och all ull blir genomfuktig. Varmt vatten och såpa/tvål (som är basiskt) öppnar upp fjällen och underlättar tovningen.
  • Fibrerna gnuggas mot varandra, först försiktigt och sedan mer hårdhänt, tills ullen börjar hänga samman och bilda filt.
  • Filten bearbetas mer och mer hårdhänt, för att få den att krympa på bredden och längden och bli tätare/tjockare. Detta steg kallas ofta för valkning.
  • Om man har använt såpa/tvål är det viktigt att skölja ur det tovade alstret ordentligt. Det kan gärna ligga i kallt vatten någon timme med en skvätt ättika (eller något annat surt) som neutraliserar det basiska och sluter fjällen på fibrerna.

Jag färgar ullen själv och då använder jag mig både av växtfärgning, mjölksyre färgning samt vanlig syrefärgning. detta gör att man få mera nuanser i färgerna som ger en fin effekt. Jag jobbar främst med ull från Jämtland/ Härjedalen 

Våttovning använder jag bl a till  glas-gryt-&-situnderlägg, skrubbtvålar